Network Menu

En liten reflektion i dessa ovissa tider…

Jag känner att det ligger en stress i luften och det är många tankar som cirkulerar, den närmaste framtiden känns ju väldigt oviss just nu. Allt är ju så mycket lättare när man ser eller vet ett slut på saker och ting.. men När, Var och Hur skall detta sluta? 

 

Jag vill helst undvika att ens nämna Corona, jag försöker att inte titta på nyheter och följa live updates världen runt, för det är mest negativt. Men det går inte att undvika helt då vår vardag helt kretsar och hänger på utvecklingen av detta otäcka virus. Jag är inte speciellt rädd för att bli sjuk men jag tycker att det är otroligt otäckt att se hur hela vår värld stängs ner. Jag försöker ändå ta det hela med ro och tänka positivt, allt går ju så mycket lättare då! Det är något visst med att sitta fast innanför fyra väggar. Det gör något med oss och det går inte att undvika!  

 

Jag har faktiskt varit med om något liknande tidigare i mitt liv. För er som inte vet så har jag under många år vistats i Afghanistan. Jag brukar säga att jag satt i husarrest när jag var där. Jag kunde iofs gå ut ibland men aldrig själv och alltid under kontrollerade former. Det var nämligen alldeles för farligt att röra sig fritt som västerlänning. Första gången jag åkte till Kabul var vårvintern 2003, ett drygt år efter att talibanerna föll. Jag hoppade på ett chartrat FN plan från Dubai, vanligt passagerarplan fanns inte. Jag var den enda som inte skulle dit och arbeta, jag skulle bara dit och hälsa på Turialai, min nuvarande man. Det var INTE första gången jag gjort en galen resa, men denna tog nog priset. Jag landade mitt i en krigszon. Militärer, vapen, bomber, vägspärrar, pansarbilar, skottlossningar, sönderskjutna hus och ruiner överallt. Där stod jag mitt i den afghanska verkligheten och med allt vad det innebar.

 

Att sitta fast inomhus påverkade mig mycket, både på gott och ont. Det var bland det jobbigaste jag gått igenom i hela mitt liv, jag befann mig i en kultur som var så långt bort ifrån den svenska man kan tänka sig, samtidigt som det var otroligt oroligt i landet. Jag klättrade bokstavligen på väggarna och ur mitt skinn och kände ofta en oro om vad som pågick utanför våra “väggar”. Tårarna var aldrig långt borta. Men jag lärde mig att uppskatta det lilla i vardagen, jag lärde mig kontrollera mina känslor och att inte ta allt på blodigt allvar. Jag brukade tänka allt löser sig på ett eller annat sätt. Det har idag blivit lite av mitt motto. Att exempelvis ha en sån basal sak som el och varmt vatten i kranen var lyx. Min tid eller rättare sagt mina år i Afghanistan har kommit att forma mig och mina krav på vardagen, någonting hände med mig där och då. Jag vill inte på något sätt jämföra dessa två situationer, jag valde Afghanistan, det vi går igenom nu har ingen av oss valt och det spelar ingen roll var i världen vi befinner oss.

 

Det är viktigt att reflektera och samtidigt bara vara och inte ställa för höga krav. Vi är begränsade hemma och det går inte att göra som vi brukar. Det är viktigt att få egen tid och eget utrymme. Jag bestämde häromdagen att jag inte är är en dålig mamma bara för att det just nu blir ovanligt mycket tv och ipad tittande. För att jag själv skall orka och för husfridens skull är det just nu okej. Vi får helt enkelt anpassa oss och hitta nya lösningar. Det är alltid påfrestande att befinna sig i oro och stress, men vi kommer oftast ur den som en starkare människa och en erfarenhet rikare. Jag får t.ex. lära mig vad min son gör i skolan om dagarna nu när vi har homeschooling. Vi tillsammans lär oss massor med nya saker och jag är någonstans evigt tacksam för att få göra detta med honom. Han lär mig matte! Ni skall bara veta att så som jag lärde mig räkna gör man inte idag. Det är så häftigt att se hur saker och ting har utvecklats inom skolan. Men tro inte att allt är bra. Det är inte en dans på rosor att både vara mamma och “fröken” samtidigt, det är mycket tjafs och tjat emellanåt som tär på tålamodet.

 

Det är viktigt att hålla kontakten med familj, vänner och bekanta, att göra saker som vi tycker om. Att drömma sig bort en stund kan vara otroligt rogivande. Det är viktigt att tillåta sig själv att bara vara här och nu och hitta en balans som gör att vi orkar. Det känns som Vi Sweor i KL har hittat ett bra forum där vi nu “träffas” online, gör saker tillsammans och ger varandra energi i väntan på att vi snart får träffas som vanligt igen över en god kopp kaffe eller en härlig lunch.

 

Imorgon är det Earth Hour så kära vänner släck ljuset och ta chansen att reflektera över vad som händer och hur du på bästa sätt kan ta dig igenom den här situation. Ta tillfället att i en timme fundera och reflektera över din nya vardag under detta världens största klimatmanifest! Det sägs att vi ska reflektera över våra liv när vi inte hinner göra det och när vi befinner oss i den där bubblan och ekorrhjulet som heter STRESS. Ja, det snurrar kanske inte så fort just nu men visst finns det en annan typ av stress och oro som vi säkert bara mår bra att reflektera över.

 

Ta hand om dig!
Karin Wafa
Kommunikationsansvarig Swea Kuala Lumpur