Network Menu

En hälsning från Anki, kassör och medlemsansvarig

Min adopterade familj

Det är mörkt ute, nästan midnatt. Michi är ute och reser och jag är ensam på Langkawi. Lite på flykt undan hazen och den otroligt dåliga luften. Jag reser mig från soffan och har just stängt av The Handmaid´s Tale. Kikar ut genom fönstret och ser Shadow, vår lille vildhund som adopterat oss. Han har krupit upp i en stol med nosen vilande mot ett armstöd och ett par av tassarna och en del av svansen hängande ut över stolskanten. Han sover lugnt i förvissningen om att ingen märker hur busig han har varit. Hjärtat sväller av ömhet och jag vill gå ut och klappa honom lite, men låter honom sova.

När jag ser honom så kan jag inte låta bli att göra jämförelsen med oss alla som är här. Lite som vildhunden har vi lämnat vår flock och adopterat en ny familj. Långt borta från släkt och vänner får vi knyta nya band som till slut är nästan lika starka som de vi lämnade. Från att vara nersläppta på en plats vi inte kan något om, lite vilsna, så finns det alltid någon som räcker ut en hand och visar att de finns. Ger oss lite kli och godis.

SWEA fyller på många sätt rollen av vår familj. Kankse organisationen i sig i viss mån, men framförallt alla dessa fantastiska mäniskor som sökt sig dit. Som minns hur de första stapplande stegen på ny mark var och hur mycket man uppskattade att få fråga en miljon frågor och se att det även här fanns potential för nya vänner, nya möjligheter och en plats där man kunde få ha det riktigt bra. Ett helt annorlunda liv mot vad de flesta av oss hade hemma med jobb, struktur och tider att passa. 

Vi kom hit för sexton år sedan och skulle stanna här i två år. Att vi fortfarande är kvar säger väl en del. Vår familj här har växlat, några finns kvar här sedan vi kom och andra har kommit till efter hand. Jag kan bara reflektera över hur fantastiskt livet här är och så många som jag kan räkna upp tillhörande min nya familj. Stort tack till er alla därute att denna ”vildhund” fått adoptera er!